Fel utfodring av kor leder till försämrad djurhälsa och stora ekonomiska förluster. Förluster uppstår som en effekt av minskad mjölkproduktion och därmed sänkt produktionseffektivitet, för tidig utslagning och ökade veterinärkostnader.

 

Exempel på foderrelaterade hälsoproblem är: Mastit/ juverinflammation, löpmagesförskjutning/ löpmagsomvridning, sur våm/ våmacidos, acetonemi/ ketos och kalvningsförlamning/ parturient paresis/ parturient pares. Dessa sjukdomar kan i sin tur kan leda till att kor inte blir dräktiga, fertilitetsproblem, kvarbliven efterbörd, hältor, svullna haser, påverkan på hjärta, njurar och leder, kastningar och dödsfall.

 

Vad är Juverinflammation/ Mastit?

Juverinflammation är den vanligaste sjukdomen bland Sveriges mjölkkor och orsakar stor ekonomisk förlust (nedsatt mjölkproduktion, obrukbar mjölk, försämrad mjölkkvalitet, behandlingskostnader och utslagning av djur) varje år. Det är en komplex sjukdom som påverkas av många olika faktorer, men oftast orsakas den av bakterier. När kor inte utfodras rätt blir deras immunförsvar nedsatt och de löper därmed mycket större risk för mastit.

​

Juverinflammation kan delas in i akut och kronisk beroende på hur lång tid sjukdomen pågått. Sjukdomen kan förekomma utan märkbara förändringar i mjölk och juver (subkliniska), eller med syn/kännbara symtom i mjölk och juver (kliniska). Symtom på Klinisk mastit är vid mjölkförändringar (lindrig), förändrad juvervävnad (måttlig) eller höggradig feber och nedsatt allmäntillstånd (höggradig). 

​

Vad är Löpmagesförskjutning/ Löpmagesomvridning?

Löpmagsförskjutning kan vara vänstersidig eller högersidig. För mycket osmält foder, tillsammans med våmbakterier, in i löpmagen från våmmen gör att det kan börja bildas fria fettsyror som skadar löpmagsväggen med nedsatt motorik som följd. Det gör att vätska och gas ansamlas i löpmagen som gör att den förskjuts. En vänstersidig förskjutning är vanligare och den högersidiga förskjutningen är farligare då magen kan vrida på sig.

​

Symtom på löpmagsförskjutning är ofta nedsatt aptit, acetonet, nedsatt mjölkproduktion, nedsatt våmfunktion och minskad mängd avföring.

​

Vad är Våmacidos/ Sur våm?

För att mjölkkor ska ha en väl fungerande våm krävs en foderstat med en stor mängd fiberrika material som stimulerar till idissling, men för att tillgodose en hög mjölkproduktion utfodras många högproducerande mjölkkor med stor andel energirikt foder, till exempel kraftfoder. Det kan göra att pH-värdet sjunker under det normala i våmmen och miljön i våmmen blir för sur för många av de mikroorganismer som fermenterar fodret. Sur våm förekommer i en mildare variant som kallas subakut våmacidos och som kännetecknas av att pH sjunker något under det normala. Den betydligt allvarligare varianten kallas akut acidos och utmärks av att pH sjunker avsevärt mer.  

​

Subakut våmacidos

Om våmvätskans pH-värde vid upprepande fallfällen ligger på en onormalt låg nivå på grund av en förhöjd halt av flyktiga fettsyror påverkas nedbrytningen av fiber negativt, minskar resorptionsförmågan och kan skada våmmens epitel. Detta kan leda till att våmmens epitel blir inflammerat och risken är stor att toxiner som produceras av bakterier i våmmen kan komma in i blodcirkulationen och ge skador på levern. Det i sin tur kan också leda till att toxinerna ger skador på hjärtklaffar, lungor, njurar och/ eller leder. Andra följdsjukdomar som kan uppkomma av subakut våmacidos är fång, snabbt växande klövar och klövsulesår.

​

Akut våmacidos

Akut våmacidos uppkommer ofta hos kor som inte får en tillräckligt lång tillvänjningsperiod av ett nytt fodermedel med högt energivärde. Mikrober i våmmen hinner inte med att utveckla en population av bakterier som kan bryta ner mjölksyran. Således hinner inte våmväggen med att resorbera den ökade mängden syra.

 

Det som händer om idisslare utfodras med en plötslig tillförsel av snabba kolhydrater är att det byggs upp en stor mängd mjölksyra i våmmen. pH-värdet i våmmen sjunker då till en allt för sur nivå, under pH 5. I takt med att pH-värdet sjunker ökar mängden syra i våmmen. Eftersom mag- och tarmkanalen tar skada har de djur som har haft sjukdomen och överlevt svårt att utnyttja näringen i fodret.

 

Vad är Ketos/ Acetonemi?

Ketos är en sjukdom som uppkommer de första veckorna efter kalvning. Om energibalansen inte är rätt i början av laktationen då kon ska producera mer mjölk för varje dag som går kan acetonemi uppstå. Fodret behöver kompensera med den högre andelen mjölk för att inte ta energi från det egna kroppsfettet.

 

Vid nedbrytning av kroppsfettet uppstår en biprodukt som kallas för ketoner (aceton är en av dessa ketoner). Ketonerna att samlas i blodet när kon bryter ned för mycket kroppsfett till mjölkproduktionen och hon blir sjuk.

 

Ketos är vanligt och men kan vara svårt att upptäcka. Symtom kan vara kor som tydligt tappar aptiten, mjölkar sämre, men de kan även bli sjuka med juver-, livmoderinflammation eller löpmagsförskjutning. Mjölkförlust på grund av att kon mjölkar mindre och fettlever är andra problem som kan uppkomma till följd av Ketos. Kon kan också få svårt att bli dräktig på grund av exempelvis äggstockscystor och finns det studier som visar att kvigkalvsfoster också påverkas av näringsbristen i livmodern så att de också kommer att mjölka sämre.

​

Vad är Kalvningsförlamning/ Parturient Paresis/ Parturient pares?

Kalvningsförlamning är en metabolisk sjukdom som är vanlig hos kor i anslutning till kalvningen. Förutom ett stort lidande för djuren, ger tillståndet också en stor ekonomisk förlust för djurägaren. Med hypokalcemi avses tillstånd där blodets kalciumkoncentration är låg. 

​

I slutet av dräktigheten sätter mjölkproduktionen igång. Detta är en krävande process då det går åt mycket energi och mineraler i slutet av dräktigheten. Vid kalciumbrist höjs nivån av parathormon i blodet som via reglerande mekanismer höjer kalciumnivån igen, men vid kalvförlamning lyckas inte kalciumnivån höjas trots en ökad halt parathormon.

 

När blodets kalciumnivåer bli för låg påverkas skelettmuskulatur och det gör att kon drabbas av förlamning. Den glatta muskulaturens kontraktionsförmåga påverkas och djur som drabbas av kalvningsförlamning kan inte uträtta sina behov. Kontraktionerna i våmmen minskar också betydligt i kraft och frekvens. Även hjärta påverkas och kan leda till plötslig död som följd.

​

Faktorer som påverkar kalciumomsättningen är bland annat Magnesium, Kalcium, Fosfor, Vitamin D, Calcitriol, Parathormon, Calcitonin. Hormoner och mineraler samverkar med varandra.

​